Eller vad man nu ska säga... Undrade lite varför de inte ringde och sa vilken operation det blev... Efter drygt två timmar ringde läkaren och Nils var på uppvaktning och hade vaknat till så vi skulle komma upp båda två så hon fick prata med oss. Nils satt i famnen på en sköterska och var lite groggy. Gnällde till när han såg mig och vi bytte plats så han fick sitta i mitt knä och somna om. Eftersom han inte hade någon ryggmärgsbedövning trots att det tagit tid anade jag att det inte var som vi trott. De visade sig att de hade gått in med kamera via naveln och sett att där var en vridning men inte så stor så att det borde vara något problem. Men tarmen hade en böj på nästan 90 grader ungefär 10 cm in, precis där jag har känt att det har tagit emot, plus att i det vecket var där lite fett från magsäcken som samlats (ingen aning om vad det betydde... Sa bara att det inte var lönt att ta bort för det hade samlats där igen). Men de tyckte ändå inte att detta var tillräcklig anledning till att det var som det är. De gick därför in med kamera nerifrån också så där stod två experter och tittade in från vars ett håll, och diskuterade. Mesta tiden han låg där hade gått åt till att komma fram till vad de skulle göra. De såg också att en bit av tarmen längst ner inte såg helt frisk ut... Enligt biopsin finns där galiaceller (tror jag de heter... De som kramar ut bajset) men inte hur mycket. Tydligen kan det vara så att man har cellerna men inte tillräckligt. De hade i höstas haft en diskussion med en tysk patolog (vi kan inte klaga på att det inte är kompetent folk som har hand om Nils :-) ) just kring att man skulle vilja sätta en procentsats på hur många celler det ska finnas för att vara ok.
Så de kom fram till att de måste ta bort mer tarm... Och det kunde de inte göra idag. Dels är det annan narkos och dels ska han ligga på annat sätt. Hon sa också att det är en svår operation eftersom han redan har ärrbildning där. Hon är ärlig till 100% vilket känns bra även om det klart vore skönt om hon sagt "det är en lätt operation, vi gör den var och varannan dag". Fast då hade jag inte trott på henne.
Sånt är vi i princip tillbaka där vi var i juli 2011... Och samma operation ska göras om, om än lite knixigare. Hon pratade först om v 7 eller 8 men då hade vi förmodligen fått ställa in skidresan eller inte haft så trevlig skidresa... Vi har tömt Nils i 1 år och 4 månader och det var ett år sedan som jag första gången kände att jag inte orkade mer, men det har jag ju gjort :-). Så då får vi orka 6 veckor extra. Efter operation blir det några jobbiga veckor. Vi hade det ganska så lätt efter förra operationen men det vet vi ju varför nu... Så Nils kommer att vara hemma minst en månad från dagis. Kan ju vara trevligare att vara hemma i april istället för februari :-). Och med tanke på alla infektioner i februari känns också april bättre... Och vårjacka är att föredra framför overall om man ska byta blöja 20-30 ggr per dag...
Så får vi se till att det funkar bättre till Spanien i juni :-). Fast där känns det väldigt mycket enklare att bya blöja ofta än i Österrike... För att inte tala om bilresa kontra flygresa...
Ja nu babblar jag på :-). Många tankar som snurrar i huvudet! Först besvikelse över att det inte blev något idag, sen lättnad över att de vet (nästan i alla fall...) vad som är problemet, sen ångest över att behöva ladda om igen och faktum att det kommer att bli jättejobbigt efter operationen, sen glädje över att får krama Måns och Noel ikväll, ta ett glas vin och äta godis. Ja, jag vet att jag sagt att jag ska börja vara lite nyttigare, men just ikväll är jag värd lite gott :-).
Nils var lite rosslig uppe uppvaket och finn andas in adrenalin två gånger. Lite rosslig än men bättre. När han vaknade till fick han först välling och pigellin. Pigellin var verkligen en hit! Väl nere på avdelningen ville han springa omkring igen men var lite groggy och vinglade en del :-). Men skönt att han ville springa runt i alla fall :-). Nu har han precis somnat i vagnen och hoppas att han sover en liten stund. Sköterskan är här och sätter på övervakning på honom för att ha lite koll nu när han sover. Vi ska stanna till 18 då det är 6 timmar sedan han fick morfin. Han har nu bara två små ärr på magen.
Ja som sagt väldigt blandade känslor just nu men det är inte mycket att göra mer än att acceptera läget och förbereda sig på en ny vistelse här på 65:an i april!