Vi har haft en helt underbar vecka i Österrike och Zauchensee. Var duktig och skrev lite första dagarna men sen blev det liksom inte av... Så nu ska jag försöka komma ihåg alla guldkorn från veckan :-).
Oj vad mycket snö där var!! Har nog aldrig sett så mycket snöande. Helt underbart! Det enda negativa var att det var lite svårt för Måns att lära sig åka skidor... Barnliften funkade inte vissa dagar pga snö (sådana där moderna rullband...) och vissa dagar kändes det lite jobbigt att dra ut både Nils och Måns mer än en gång under dagen. Men lite åkande blev det och en massa lek i snön! Vi grävde och slängde oss och gjorde grottor och åkte pulka, så himla härligt!! Älskar snö fast ju iår är jag rätt glad att det inte har blivit någon här hemma... Pulsande med vagn är ingen hit på oskottade gångvägar. Så det var skönt att få en vecka med rejält med snö!
Noel har åkt hur mycket skidor som helst. Var någon eftermiddag som lek med kompisar lockade mer än skidbacken... Men annars blev det mycket åk. Han hade ju bara en vecka hemma innan och hade värmt upp med en hel vecka i Åre. Och det märktes! Så himla duktig han har blivit! När jag åkte med honom och Alfons en eftermiddag hängde jag inte med! Jag var ju tvungen att stanna lite då och då pga mjölksyra i benen men dom bara öste på :-). Sa till honom "du åker ju som en kung" så svarade han "åker han bra?" :-), han är ju för go!
En annan rolig kommentar stod Måns för... Skulle äta lunch och så tar han fram och försöker titta på tvättlappen bak i tröjan och säger "där står det att jag ska äta nuggets"... Var får han allt ifrån?? När maten väl kom skulle han inte äta det utan bara äta pommes... För då stod det plötsligt Pommes på lappen i stället... Suck! Han är ju något envis... Så när han väl hade bestämt sig för att han inte skulle åka var det inte mycket att göra. Men näst sista dagen ville han plötsligt och han åkte ett par gånger med mig i knappliften fram tills dom stängde och då ville han inte sluta åka! Innan dess hade jag fått dra och gå upp med honom i backen eftersom barnliften var stängd. Och då ville han flera gånger bara springa ner för backen... Suck... Sista dagen somnade Nils i vagnen lagom tills att Marita mfl inte skulle åka mer så dom passade Nils en timme medan jag och Jens med gemensamma krafter fick med Måns upp i stora liften :-). När vi kom upp provade vi med sele men det vill han inte... Körde till mellanstationen och skulle ta av oss skidorna och åka ner eftersom vi inte trodde att han ville mer och vägen ner är ganska så lång... Men då blev han ledsen och ville absolut inte sluta åka! Så vi fick turas om att åka med honom hela vägen ner, härligt! Hade kanske lite för höga förväntningar på hans skidåkning... Problemet var väl lite det "psykiska" att han var envis och inte ville. För när han väl åkte själv så gick det hur bra som helst! Kändes stabil och även om han vägrade för det mesta så visade han mellanåt att han kunde åka fint med händerna på knäna. Så det blir säkert bra nästa år!
Nu känner jag att jag är smått ostrukturerad i mitt skrivande men jag babblar väl på... :-)
Varje dag där nere började med en supergod stor frukost! Ibland sov något av barnen kvar så jag och Måns åt frukost själva någon gång. Sen turades jag och Jens om att vara hemma med småpojkarna. Vi var en del i det fantastiska lekrummet som är hur stort som helst. En dag fick dom pyssla och rita och klistra och så laminerade dom det sen så tjusigt, en annan dag gjorde dom t-shirtar. Måns var väl inte så aktiv men har ett minne med sig hem i alla fall! Vi fick låna pulka på hotellet så en solig dag blev det en del pulkaåkning för mig och Måns medan Nils sov, härligt!! Tyckte att det faktiskt blev en hel del skidåkning trots att vi delade på dagarna. Jag fikade eller åt knappt alls i backen utan när man väl var där så blev det bara en massa åkande. Två dagarn följde jag med bort till byn bredvid och över på andra berget så det kändes skönt att få lite sådana långturer också! Noel hängde med på en lång tur där dom åkte över två berg, två olika skidbussar och bort till Wagrain, en riktig skidåkardag för dom! Lunchen åt vi ibland ihop eller så åt den som var hemma själv med Måns och Nils. Hade stammisstället mitt över gatan. Gick hur bra som helst. Gott om plats och Nils satt i princip alltid nöjd i sin barnstol. Sen var det jättesynd om Filippa som skadade knät men vi fick trevligt sällskap :-). Hon var med Jens och pojkarna i lekrummet en dag och med mig och pojkarna ute i backen och på lunch en dag. Jätteduktig med barnen och stor hjälp för oss :-). Och på tal om hjälp som var mamman "den nya familjen" som var med distriktssköterska och jobbade på BVC, snacka om expert på plats! Kändes himla skönt :-). Speciellt en morgon när Nils inte var alls i form... Från kl 5 var han jätteorolig och sov i vagnen typ 10 min i sträck och sen gnällde han tills vi vaggade honom. Ville inte äta och kändes hängig. Med tanke på allt med honom och med tanke på att han nästan alltid är så himla nöjd och glad så blev jag jätteorolig... Då var det skönt att bara be Jens hämta in Lena och prata en stund med henne. Tänkte ge honom lite alvedon eftersom vi tänkte att han kanske hade ont i halsen med tanke på att en del av barnen var lite krassliga och dom gosade rätt mycket med honom :-). Men då somnade han plötsligt lugnt och sen var han precis som vanligt igen! Puh :-).
På eftermiddagarna var det skidåkning eller "barnpassning" fram tills att det var dags för bad! Av med alla svettiga skidkläder, på med badkläderna och badrock och ner i kulverten och över till Zauchenseehofs underbara badavdelning. När man går in i barnavdelningen så slår värmen emot en och det känns nästan svalt och skönt att gå ner i det 30 gradiga vattnet. Noel lekte med dom andra 3 killarna och hade superkul och vi föräldrar fick turas om att hålla koll på dom. Nils och Måns tyckte det var jättekul att bada! Nils plaskade och var helt extas och Måns hoppade runt och tyckte det var kul med vattenfall och annat. Jag och Jens turades om att ta hand om barnen så varje dag fick man en skönt relaxande stund i ångbastund!
Sen var det bara att gå upp och klä på sig snabbt (sminket hade jag ju inte behövt packa ner precis :-) ) och ner och sätta sig vid dukat bord... Fyra rätters middag plus salladsbuffe och ostbricka varje kväll... Eller utom en kväll då det var galamiddag med 7 rätter! Och hela tiden fantastiskt god mat. Vi var 16 vid bordet och barnen skötte sig superbra. Där satt ett par i 60-års åldern vid bordet bredvid som tittade mycket på oss och vi trodde att dom kanske blev störde av allt liv... Men någon av de sista dagarna träffade några av oss dom i en lift och började prata. Det visade sig att dom var helt fasinerade över hur väl våra barn skötte sig! Hur lugna dom var och att även vi vuxna var så lugna :-). Dom hade verkligen studerat oss och sett hur vi samlade in alla spel (Nintendo DS, telefoner och Ipads) när det var dags för mat om dom inte la undan dom själva och hur dom sen fick tillbaka dom när dom hade ätit ordentligt :-). Så våran oro över att dom blev störda var helt obefogad. Så himla kul att höra!
Ja vad han vi med mer... En kväll gick vi mammor ut en runda efter maten. Så skönt med en promenad under helt stjärnklar himmel och massa snö. Sen åkte vi häst och vagn en runda en sen eftermiddag också, härligt! (Hm känns som jag har skrivit härligt lite mycket nu :-))
När vi kom hem kom jag att tänka på när vi satt på Kirurgmottagningen i Lund i somras, smått chockade och med hundra frågor och tankar om framtiden. Plötsligt kom vi att tänka på Österrike och frågade sköterskan om hon tyckte vi skulle boka skidresa eller om det kanske inte skulle funka med Nils. "Självklart ska ni göra det" sa hon och det gjorde vi! Och det är jag så otroligt tacksam för! Låter kanske lite korkat att sitta och tänka på skidresa när ens sex veckors bebis ska genomgå en stor operation... Men samtidigt så tror jag det är nyttigt att inte snöa in sig utan försöka se vidare och inte vara för orolig och stanna upp och inte våga. För resan blev ju myckte bättre än jag hade kunnat tänka mig! Flygresan gick smidigt och alla tre barnen skötte sig exemplariskt. Allt där nere har gått smidigt och Nils har varit hur lätt som helst. Ibland har han sovit vid middagen och ibland har han suttit med nöjd hela tiden. Såklart har det underlättat med så många runtomkring, både vuxna och barn som pratade, gullade och gosade med honom! Och lillefiluren Måns som också fick massivt med uppmärksamhet :-). Och Noel som hade så många kompisar! Alfons, skidkompisen, och Axel och Petter som han lekte med en massa under veckan. Var nästan så jag tyckte att jag såg för lite av honom under veckan :-).
Jag har sedan i somras många gånger tänkt tanken "jag ska vara tacksam det kunde ju varit så mycket värre" men det har inte känts så ända in i hjärtat... För det är klart att man önskar sig friska barn och tycker att det känns orättvist att behöva gå igenom det vi har gått igenom. Men när vi kom hem från skidresan kände jag faktiskt tacksamhet ända in i hjärtat... Tänk så fina barn och fin familj jag har! Och så fina vänner! Att få tillbringa en sådan härlig vecka med sådana härliga personer på ett sådant härligt ställe känner jag stor tacksamhet för!
Ja då har jag kanske svammlat färdigt om skidsemestern... Har inte skrivit om hemresan... Gick bra trots lång väntetid på flygplatsen, en väska borta och glömde passen på Kastrup... Men väskan och passen kom hem idag :-).
Så nu är foton upplagda också... Får lägga upp fler fina foton sen när jag fått de andras foton också!
